Powered By Blogger

onsdag, april 25, 2007

SvB 120p

Idag skrev jag nationellt prov i svenska B. Ämnet jag valde att skriva om var "Böcker på minuten" och handlade om att man börjat göra korta utgåvor av romaner för stressade människor som ändå vill tillskansa sig litteratur. Är det inte lite fräckt? Är det inte som könsstympning? Hur mycket kan man ta bort av en bok innan det upphör att vara samma bok och börjar vara en annan? Jag blev upprörd på riktigt vilket underlättade skrivandet. Mot MVG!

tisdag, april 24, 2007

All you can eat

Idag var jag på Droskans tacobuffé. 55:- säger de att det kostar. 61:- säger jag att det kostar. 55:- är bara för de kunder som klarar sig utan att svälja ner maten med vatten. Vattnet kostade alltså 6:-. Efter denna snillrika matematiska uträkning tänkte jag raskt gå vidare till själva kärnan i det här med buffén. Det var lite O´Learysstämning inne på droskan; en pub, en massa bord och en massa tv-apparater, men istället för att visa sport visade de - COPS! Det här värdelösa programmet där de bara visar när poliser griper folk för olika brott. Och som det lätt blir när man har en massa tv-apparater omkring sig så fastnar blicken såklart på skiten. Så där satt jag ikväll, tryckte tacos för allt jag var värd medan jag såg amerikanska poliser brutalt brotta ner knarklangare, rånare, stackars nerdrogade narkomaner och biltjuvar, och jag tänkte inte ens på att det var sjukt förrän jag kom hem.

För övrigt så trivs jag väldigt bra med mitt nya jobb. Jag har blivit ganska duktig på att mäta upp 1 hg exakt nu. Kom så får ni se.

måndag, april 23, 2007

The big fjärt.

Jag sitter och trycker på en hemlighet!
Det är som en stor fis som bara vill ut ur min kropp!
Och ni vet hur det är när man tvingas hålla inne en stor fis? Man får ont i magen och hör knappt vad andra säger för att det enda man kan tänka på är fisen.

söndag, april 22, 2007

Ein Deutsches Requiem

Jag tänkte göra ett nytt försök med den här bloggen.
Jag raderar min historia.
Jag dör och återuppstår, precis som i ein deutches requiem som jag lyssnade på med lovisa, viktor och stina i torsdags.

Jag hade med mig min nya teaterkikare med pärlemorinlägg som jag köpt på tradera och den visade sig fungera utmärkt. Med hjälp av den kunde jag:

1. upptäcka att min vän olof är bas i kammarkören Sångkraft
2. könsbestämma en violinist som på avstånd var lite svårbestämd
3. konstatera att harpisten såg stencool ut

Det var en väldigt känslosam upplevelse. Hela första och andra satsen var som en nära-döden-upplevelse; skrämmande och dödligt vacker på samma gång och när kör och orkester spelade och sjöng "Denn alles Fleisch ist wie Gras und alle Herrlichkeit des Menschen wie des Grases Blumen. Das Gras ist verdorret und die Blume abgefallen." i sitt starkaste Forte så reste sig vartenda hårstrå på min kropp och stora tårar vällde fram ur mina ögonhålor.
Men sen kom sjätte satsen med sina tröstande ord. "Siehe, ich sage euch ein Geheimnis: Wir werden nicht alle entschlafen, wir werden aber alle verwandelt werden; und dasselbige plötzlich, in einem Augenblick, zu der Zeit der letzten Posaune. Denn es wird die Posaune schallen, und die Toten wervandelt werden. Dann wird erfüllet werden das Wort, das geschrieben steht: Der Tod is verschlungen in den Sieg. Tod, wo ist dein Stachel? Hölle, wo ist dein Sieg?" Då kom det också tårar, men lite annorlunda än de förut.
När jag gick ut ur salongen kände jag mig själsligt mörbultad, men mer redo än någonsin på att möta livet och dess svårigheter.